Naglar skola vara långa och röda

...som i en gammal rökig 50-talsfilm. Tänk Humphrey Bogart, tänk om man hade målat röda naglar på Bogart, hahahaha!

Men nu ska jag ju skriva om skönhet och skönhetstips. Man måste sköta om sina naglar. Det gör jag, oftast. Fast faktum är att min man har längre naglar än vad jag har! Han river mig, och andra, ganska ofta, så... äckligt. Han säger att han vill leka Järven i X-Men, eller Wolverine. "Men så gör det då, efter att ha filat ned dina klor"!

Men, hur ska då den perfekta nageln på ett finger eller en tumme se ut? Den ska vara snygg, långt om länge! Den ska vara färgfull, stark, hållbar, lättjobbad. Mycket på önskelistan...

Längd? Inte som min man!!! Jag tycker att nageln helst inte ska sträcka sig några mm över fingertoppen, sett ur 90 graders vinkel. Det blir så svårt att blogga med alltför långa naglar... Man ser lätt ut som en häxan surtant med sådana attiraljer. :-)

När längden är idealisk, för din situation (en premiär är ju inte samma sak att fixa naglar på som att diska lunchen utan diskhandskar), är det dags att tänka på ytan. Testa med ett finmaskigt tyg och se om du kan vidröra det med naglarna utan att trådfibrer hakar tag i nagelkanten. I sådana fall är det läge att manikyrera ytterligare desto lite till.

Nagelbanden är viktiga - där finns styrkan, stadgan, stabiliteten. En särskild nagelbandsolja gör naglarna sköna, starka, smidiga. Det är bara att pensla på och låta preparatet jobba i fred en liten stund.

Ibland råkar man bryta av eller knäcka en favoritnagel. Det händer mig ofta. Det händer ännu mer ofta med min mans nedrans naglar. Då kör jag/han med en nagelreparatör, fungerar fint, man kan kalla det för ett fibernagellack. Det är ett utmärkt sätt att laga flikar, återskapa en bruten nagels form och funktion. Det doftar apa men det fungerar: Soin Réparateur heter Yves Rocher-flaskan.

Träna naglarna! Trumma med dem, lek trummis på ett bord eller något, men överdriv inte (trummisar lär ju vara ganska dumma i huvudet).

Färg? Jag gillar ljusa nyanser, tänk pärlemor. Min man föredrar mörkt, nästan som levrat blod. Men så läser han serier också, fortfarande, barnrumpa. Jag läser hellre damtidningar, det finns så många bra att välja mellan numera: nya publikationer vidgar gränserna och de gamla klassikerna hänger på, en drömsituation för oss skönhetsfixerade!